Andningsåtergång. Påväg till Arlanda. Fem ...
Andningsåtergång. Påväg till Arlanda. Fem veckor utan ett hjärta är till ända. Mannen med skägg landar efter en lång turné. Bubbel i magen och lycka i själen. Äntligen!
När världen är som vackrast
Förra veckan bjöd på en del gnistrande dagar.
Jag kunde inte låta bli att fota allt det vackra!
Får en att längta efter varm choklad under en mysig filt,visst?
8 dagar
Om åtta fjuttiga dagar kommer mannen med skägg hem.
Han den där karln som svepte mitt hjärta för 18 år sedan. Pappan till mina barn. Min bästa vän. Min man.
Den 27:e Oktober åkte han på turné och hjärtat ville inte riktigt pulsera som det skulle i kroppen. Kärlekssmärtan som får en att leta dofter på huvudkudden,somna med hans lampa tänd,för att på något vis låtsas att han ligger bredvid. Nedstämd har jag varit. Saknat famnen. Läpparna. Skratten. Vardagen.
Han har nu spelat 23 utav 29 spelningar och sedan landar han på Arlanda där jag ska hämta med ett fånigt flin på läpparna och gråt i halsen. Laga hjärtat igen. Cirkeln sluten.
En hel jävla månad.
Så många gånger som han har ringt hem och berättat om gig i Madrid,Frankfurt,Grekland,Bulgarien you name it. Och så många gånger som jag velat kasta mig på ett plan och hämta hem honom. Limma ihop familjen. Tvinga honom kvar.
Men samma sekund inser jag hur viktigt detta är. För honom. Att få göra det som får en att brinna. Att få uppleva livet på en lång turné,spela musik och följa hjärtat. Självklart vill jag inte ta ifrån honom det. Jag älskar ju att se honom brinna. Lyckan i ögonen.
Snart.
Tillbaka till familjen. Till en Lillsessa med rullskor på fötterna och tusen ord. Ett Tonårstroll med långa gängliga ben och långa hår. Till en fru som saknar ett bollplank,en älskare,en bästis,sitt syre. Pirret av förväntan går närmast att likna vid en tonårsförälskelse, trots våra 18 år ihop. Ungarna räknar ner dagarna.
Tillsammans.
Åtta dagar.
Åtta!
Nyförlöst och naket energipåfylld
Efter en helg med Readtreat på Häringe Slott känner jag mig nyförlöst.
Som ett litet barn med öppna ögon. Som ser på omvärlden med ny blick,stannar upp och kollar in. Naken smått rädd men ändå nyfiken. Lite så. Tänk så passande att jag då råkade raka av mig håret i Fredags natt. Som om mitt inre visste vad som komma skulle.
Slottets magiska atmosfär blandat med nya ansikten att lära känna och sen. Som grädde på moset. Som strössel på glassen. Martina Haag och Denise Rudberg. Carina Nunstedt. Vilka kvinnor! inspirationsfyllde hela mitt svältande inre. Med råd och tips om skrivandet. Om läsandet. Så många skratt.
Maten.
Hummersoppa,svampsoppa,anka med risotto. Vin och bubbel. Kling i glasen. Ruggigt utomhus,spöklikt men ändå gemytligt inomhus. Kvinnor med glittriga ögon och intressanta saker att säga. Fyllde mina batterier till bredden.
Så jäkla fantastiskt.
Att få vara Jessika. Att få vara jaget. Inte bara mamman,frun eller arbetskollegan. Jessika,hejsan så trevligt att träffas. Ja,ta ett glas rött. Du kan göra det här. Ja,man får gå och lägga sig klockan 23 en Lördag. Ansvarslöst strunta i att bädda säng och diska upp efter sig. Slippa.
Men oj,vad konstigt. Hur blir det nu? hur gör man? eget rum. Egen tid. Jahapp. Satt där på dubbelsängen med händerna i knät. Med tystnaden som sällskap. Med fingrar trummandes mot knän och blicken i spegeln. Hej du.
Steg utanför dörren och lät vinden bita mina kinder. Med blicken på en ankdamm. Djupa andetag.
Fick present på rummet.
Av Yourlife. Till mig. En gnutta lyx till någon med tusen sjöars behov. Tack!
Jag behövde detta.
Sen kom jag hem till verkligheten. Där en Lillsessa bjöd på kärlek från två tunna 9-årsarmar. Där pizzor beställdes från den lokala pizzerian. Där två pälsdjur gnolande bad om lite kattmat i skålarna. Med tvättmaskinsrummel och mammaplock. Med en gänglig Tonåring och ett efterlängtat soffhörn.
Energifylld och nyladdad känner jag mig mer redo än någonsin för ordens utmaningar. Att skriva. För vardagens alla kaotiskt fantastiska upp och nedgångar. Jag är redo. Come on!
Så,tack.
Tack Häringe Slott. Tack Yourlife. Tack Martina Haag. Tack Denise Rudberg. Tack alla ni andra underbara kvinnor jag mötte detta intensiva dygn.
TACK!
Sitter på Readtreat med Martina Haag och D...
Sitter på Readtreat med Martina Haag och Denise Rudberg på Häringe slott,med ett glas bubbel i handen. Inte dumt.
Fredag,fuckin Fredag! Lagar tacos åt ett k...
Fredag,fuckin Fredag! Lagar tacos åt ett kompani,städar lya och längtar till morgondagens Readtreat arrat av Yourlife. Författarträff och njutning. Fab!
Bekymmersrynkans okrönte drottning. Orken ...
Bekymmersrynkans okrönte drottning. Orken att blogga och skriva finns inte. Det är mycket nu. Men jag återkommer när pulsen är stabil igen.
En bild säger mer än tusen ord...
En bild säger mer än tusen ord...
Balkongplats,då vi ej tillhör V.I.P. Vem b...
Balkongplats,då vi ej tillhör V.I.P. Vem bryr sig. Har precis träffat min idol Eva Funckt. Detta kan bli bästa kvällen.:-)
Sitter på Mama blogg gala 2010 och har set...
Sitter på Mama blogg gala 2010 och har sett Birro,Robinson-Martin,Anna Book mfl. Dricker vin och känner mig överflödig. Tjo!
Sjuklingen och orden
Tröttheten.
Den börjar lägga spår under ögonen och ger små plitor,liknande illröd acne.
Nu har dessutom magen börjat krångla och jag fryser mellan varven såpass mycket att varken fleece eller långkalsonger hjälper.
Jag har allt annat än tid för detta nu.
Har ett manusarbete som kräver så mycket tid och så mycket fokus,att allt som har med sjukdom att göra bör hålla sig långt jävla borta. Dessutom är det ju en fördel om livet flyter på för övrigt,vilket blir lite svårt om jag ska skriva och känna mig sjuklig mitt i allt.
Det där jävla manuset. Det gör mig så arg. För att det behöver skrivas. För att hjärnan behöver tömning innan den imploderar i en ordgröt,så att munnen tillslut bara gojjar. Samtidigt vill jag ju skriva. Jag älskar det ju. Orden och karaktärerna. Story. Så skönt när det flyter. Som en ordorgasm som sköljer över mig om och om igen. Ja,när det flyter alltså. För manuset måste skrivas på Engelska. Nog för att jag anser mig vara hyffsat bra i språket,men att dessutom ladda in känsla i orden blir så mycket svårare.
Men det ska fan gå. Det måste.
Jag ska skriva klart och skicka iväg. Lämna ödet åt stjärnorna att bestämma över. Bara jag får det färdigskrivet och ivägskickat. Då kan jag släppa det sen. Gå vidare.
Ikväll laddar jag batterierna i ett soffhörn. Med en pälsboll i famnen som doftar höstlöv,mylla och jord. Med en Lillsessa bredvid. Petar i kroppen c-vitaminer och dricker välgörande thé. Släpper orden några timmar.
Men imorgon,då jävlar.
Plita manus på engelska som ska bli så jäkla bra. Med en story som imponerar och postas. Då får sjukbacillerna i mig passa sig. Hålla sig borta.
Tröttheten läker jag ikväll genom att krypa till kojs i tid.
Detta fixar jag.
Godmorgon Måndag
Måndag.
Ljudet av larmet ekar i mörkret. Ligger under täcket i värmen och försöker lokalisera vakenheten. Låter tårna kika ut för att känna på morgonkylan,men de letar sig lika snabbt tillbaka in i tryggheten igen.
Ljudet fortsätter eka. Med en kraftansträngning är jag uppe. Fumlar i mörkret efter off-knappen och tystnaden sänker sig återigen. Kylan kryper via fotsulorna upp genom mina pyjamasklädda ben och sprider sig ut i varje nerv. Det är kallt.
"- Praaoo?"
En tjockiskatt har letat sig fram från sovplatsen,i hopp om att frukosten ska serveras. Mina frusna fotsteg följer hans över iskalla trägolv,ner för trappstegen,passerar skrivbordet,runt hörnet,förbi dödskalleskåpet och in i köket.
Tramp,tramp från hungertassar. Burr,burr från iskall kropp. Kurr,kurr när kattskålsklinket kommer. Av torrfoder som dansar i skålen.
Blicken fastnar på termometern som visar på -8 grader och mina frusna armar sveper sig om kroppen. Tassar in i badrummet och letar fram raggsockorna i strumplådan. Greppar morgonrocken och låter dess värmande skydd täcka min frusna kropp.
Så letar sig fötterna ner till kaffeautomaten. Inväntar det ljuvliga plinget,som innebär koffein i tröttkroppen. Koppen ryker och doften kittlar mina näsborrar. Min heliga Graal som bjuder på liv,bärs med andakt tillbaka upp till lägenheten.
Tänder stearinljus och står i vardagsrumsfönstret och tittar ut. Utanför tycks gräsmattan frasa och träden ser krispiga ut av all frost. Sänder en tanke på mannen med skägg i en turnébuss någonstans i Europa och saknaden gör sig påmind.
Plötsligt letar sig värmen och livet tillbaka till mig,lagom till morgonens första ljus letar sig fram över trädtopparna. Jag lyfter min kaffekopp mot fönstret i en skål. Hälsar morgonen välkommen medan hemmet badar i brinnande ljus.
En Måndag.
Godmorgon!
Fototriss - Cool
Här kommer mitt bidrag:
Man kan nästan känna kylan,bara av att se bilden och formen på stammen är fantastisk!
Samma träd,fortfarande vinter men denna gång kommer trädets coolhet fram på riktigt i all sin brunhet.
Ännu en kall dag,denna gång med ett nytt coolt träd som tycks buga till mig.
Där har ni dom.
Mitt bidrag på Temat Cool.
Hur ser ditt bidrag ut?
Där lungorna ramats in och själen får ro
Precis där.
På platsen vi kallar Paradiset. Där skalade jag av ytan bit för bit och tillät mig själv att bara vara. Petade in pinnar i brasan,snackade med ett Tonårstroll,lekte med en Lillsessa. Lät hjärnan ligga i pausläge medan ögonen följde orden i boken. Lagade köttfärssås och stuvade makaroner,som vi avnjöt till tända ljus.
Där tilläts jag skriva på storys som legat undangömda i bakskallen. Idéer till manus. Karaktärer.
Där doftar kådan från träden och tystnaden läker allt. Där frasar gräsmattan under mina fötter och jag sveper kaffe likt aldrig förr.
Uppkurade i en soffa,med stugan fylld av levande ljus, såg vi på Draktränaren tillsammans. Den lilla familjen.
Vi pratade med han som har skägg. Han ringde från Frankfurt och Kroatien. Berättade om väder och publik. Och jag saknar sådär så det värker. Efter en vuxen att hålla om. Att diskutera med. Att älska. Tvåsamheten. Inte trodde jag att den skulle vara så saknad.
Ungarna lagade efterrätt tillsammans. Med leende läppar och sång från magen. Från min plats i fåtöljen såg jag på dom. Min långa gängliga Tonårskis,i svarta kläder och långt hår. Min mindre Lillsessa,med blont hår och rosa glasögon. Hur de under skratt lekte och stänkte vatten. Hur de rättvist fördelade de skurna ananasbitarna på alla tre tallrikar. Hjälptes åt att öppna glassen. Klirret av sked mot porslin,glittret i glada barnögon. Mörkret utanför fönstret och spraket i kaminen.
Ramade in lungorna och satte de på hedersplatsen i stugan. På ett kylskåp,där de för evigt ses avbildade. Han den långa och hon med busig blick. Dom jag älskar så det blöder i hjärtat.
Dagen efter syntes spår av Lördagsmys.
Då letade dammsugaren upp kaksmulor. Jag torkade diskvatten och bäddade sängarna,slängde skräp och såg på Sommarpratarna över de sista dropparna kaffe.
Kramade ur det sista jag hade utav vistelsen innan vi var tvungna att bege oss hem igen.
Hejdå Paradiset.
Plåster för själen. En helg i paradiset gå...
Plåster för själen. En helg i paradiset går mot sitt slut och lönen för helgen kommer i form utav en nerplitad lapp med ord från hjärtat. En nioårings hjärta. Lycka!
Outfit of the day. Zebratofflor och tjockt...
Outfit of the day. Zebratofflor och tjocktröja. Vi är i Paradiset. Stugan. Kaffet puttrar,brasan sprakar och ungarna är sams. Ljuvligt är bara förnamnet. Mamman svävar med båda fötterna på jorden.
Hellre lite skit i hörnen,än ett rent helvete!
Ett hem utan kaos.
I vårt hem tycks det vara en omöjlighet,som om kaos sitter i väggarna och spyr ut saker överallt. Man kan börja på en hörna. Sorterar,slänger och plockar undan. Då behöver man bara gå ett par meter,så återfinns kaos där med. När man till sist kommit till den sista biten kaos i änden av hemmet,då har kaoset återskapats där man började. Ett moment 22. En evighetsmaskin.
Bläddrar runt i bloggar med tjusighetsmöbler och välputsade hörn. Hos människor med barn. (trotsar aldrig deras barn? stampar aldrig i golv? kastar grejer omkring sig och ritar 5 643 teckningar i veckan,som läggs på hög?kletar smörkladd på diskbänk och byter kläder 5-6 gånger per dag?)
Gör dom ingenting annat än städar hos sig? plockar leksaker? torkar bänkar?
Vi har tre säckar med dammiga VHS-filmer. Som står längs en vägg på vinden. Tanken är att dom ska bort. Längre än så har vi inte kommit. Under trappan har vi en skrubb. Tanken är att man ska kunna gå in där. Det. Går. Inte. Nix,nope,nejnej. Saker,prylar,madrasser,skor.
Läser IKEA-katalog och ser drömrum efter drömrum. Dammrått och kaosfria drömrum. Med välkammade barn. Välkammade leende barn,i Lingon & blåbärkläder utan en endaste rynka och spillfläck. Som leker lungt och plockar undan varenda liten pinal innan de går och leker någon annanstans. Som aldrig trotsar med stampande fötter och smäll i dörrar. Näpp,nix.
Blotta tanken på all denna perfektion får mig att rysa i ångestkval.
Vart fasen är mammorna som fuskstädar när det kommer gäster? som dammsuger upp det värsta och hivar undan resten i skrubben under trappan? som släcker ner och tänder doftljus för att gästerna ska tro att mamman just har dammat.
Med barnen i ärvda urtvättade kläder och trasselhår,som trotsande stampar i golv och kletar smör?
Med vardagsrumssoffor där kuddarna är klädda med omatchade kuddvar,för att nåt barn spillt oboy på den nyköpta från Indiska?
Och framförallt mammorna som kan tänka sig så mycket roligare saker att hitta på istället för att putsa,städa,sortera till perfektion? som inte äger ett hem som matchar im absurdum? (kuddar matchar vardagsrumsmatta och Juniors slätstrukna skjorta. Soffa matchar list och bård i hall. Mamman matchar köksduk,pappan matchar mamman,köksduk och äldsta dotterns gardin)
Är jag den enda som tillhör en familj med ett hem i kaos?!
Vem kniper jobbet som dykare i Bali under 7 månader?
Att få utbilda sig till dykare och bo på Bali under 7 månader låter inte så dumt.
Best Dive Job in the World.
Är det DU som kniper det?
"Jo Älskling. Du vet ju hur bra det gick för mig när du åkte på turné i en månad? Jo,alltså...jag tänkte lära mig att dyka. I sju månader. På Bali. Du älskar mig..visst?"
Att som lantis vinna biljetter till storslagen Gala på Berns
"Grattis! du har vunnit 2 biljetter till Mama Blogg-galan 2010 den 14:e November!"
Oj.
Lilla jag liksom. Till storstan. I tjusiga lokaler,bland tjusighetsmammor som dricker tjusighetsdrycker på ett ytterst tjusigt sätt. Kan tänkas.
Tjusigt.
Jag är inte speciellt tjusig av mig.
Är mer en katthårig-mjukisdress-från-Rusta typ av mamma. Med dammråttor i hörnen och trotsig Lillsessa under vingarna. Med leriga kissetassar på köksbordet,från en pälsboll som just kommit in. Som köper sängkläder på City Gross och dricker kaffe ur IKEA-muggar på REA. Som gömmer rufsfrisyrer i mössa 9 dagar av 10 och inte äger ett enda märkesplagg. Eller jo,vänta nu. Har visst en pyjamas från Victorias Secret,införskaffad på en USA-resa för ett par år sedan. Om jag går ut,väljer jag oftast ställen där klädkod ej existerar. Dit jag kan få komma i vilken trasa jag vill. Helst där tonerna av Metalmusik skrålar från högtalarna.
Hursom.
Nu ska denna lantis släppas in i finsalongen?
Planen är klar. För en kväll ska jag klä och bete mig som en världsvan pingla. Eller åtminstone som en pingla som har jobbat lite på att klä upp sig.
I garderoben hänger klänningen jag budade hem från Tradera.
Med en rejäl tyllkjol,ett par svarta skor och ett par mönstrade strumpbyxor,skulle jag nog känna mig lite tjusig även i en tjusighetslokal. Kanske ett par knallröda strumpbyxor till mina Chucky-örhängen (från "Onda dockan"-filmerna) ?
Ja.
Lite som Askungen som efter tolvslaget blir sig själv igen,samma sekund hon återkommer till huset på landet,bland kossor,Tonårstroll och trotsig Lillsessa.
För en kväll ska jag pimpa upp mig och känna mig tjusig. Mingla lite världsvant (hur?),dricka bubbel med lillfingret upp mot skyn. Eller ja,jag ska försöka undvika att spilla mingeldricka i decolletaget på Laila Bagge åtminstone. Eller att inte stamma pinsamt om jag träffar på Ketchupmamman.
En lantis på gala alltså?
HURRA!
Miljöombytestorsk. Vi byter från land till...
Miljöombytestorsk. Vi byter från land till vatten. Barn och vuxna i båt. Viltbord,taxfree och rödvin till mamman. Vi byter miljö och njuter en smula. Tjo!
Då svänger mamman på höfterna så dammet yr
Vrider upp volymen.
När mammainsikten vaknar i famnen
Mina armar omfamnar en Lillsessas lilla kropp. Hennes ben intrasslade i mina. Hennes fötter nerpulade i mina tofflor,trängs med mina nakna fötter.
Två kroppar,samma andning.
Känner hennes hjärta slå mot mitt bröst och borrar ner näsan i hennes trassliga blonda hår.
Ligger där och minns hennes arga stampande trotsfötter och smällen från dörren hon drämde igen. Minns min puls och tankarna som intalade mig själv om att andas och räkna till tio. Att inte tänka arga tankar. Hur jag diskade sådär arghårt, så att vattnet stänkte ner på tjockiskatten.
Och Lillsessans armar som omslöt min midja bakifrån,när diskborsten skrubbade gaffel nummer tre. Små snyftningar av en lilltjejs ånger. Som fick mina mammahänder att släppa allt jag hade i händerna, gå ner på knä och kramas. Bli sams igen. Pusskalasas.
När vi ligger där i soffan och andas tillsammans inser jag med smärta att min lilla tjej börjar bli stor. Att trotset och argtrampet är ett första steg till att släppa efter på navelsträngen. Mot självständigheten. Insikten får mig att svälja en växande klump i halsen. Min lilla,bli stor?
Där och då vill jag stanna tiden. Hålla min stora lilla tjej i famnen,i tryggheten för alltid. Med hennes små fötter i storlek 31,nerstoppade i mina stora tofflor. Två småfötter hälsar på två stora. För evigt. Skydda henne från brustna hjärtan och motgångar. Att hon ska fortsätta få plats i min famn,såhär. Min nos i hennes rufs,alltid.
Så ser hon upp på mig. Hennes blå möter mina.
"- Mamma?"
"- Mm?"
"- Du är en diarrérosett med guldprickar!"
Vi skyndar långsamt mot framtiden och självständigheten. Låter liten vara liten,när litenheten behövs. Låtsas som att tiden står still. En liten stund till.
I en soffa i Upplandsskogen.