Att vara lite stolt över sig själv.

Något så oerhört osvenskt och icke-PK.

Jag kan själv glömma av och missa det,när livet rullar på. Att vara lite jävla nöjd. Att ge mig själv lite cred för allt fantastiskt i mitt liv. Så jag sträcker fram foten och ställer den stadigt. Riktar fram hakan och sätter händerna i sidan. Tar ett djupt andetag som letar sig ända ner i tårna och upp igen.

Jag är bra.

Men jag känner att lungorna har för lite syre och tar ett andetag till. Jag tar två.

Jag är en fantastisk liten människa som gör mitt bästa för två underbara ungar varje dag. Jag andas deras kärlek dygnet runt och jobbar hårt för att de ska bli så bra individer just de kan bli. Jag ger inte upp mina drömmar,utan söker möjligheter att få utlopp för dom. Jag har en älskad skäggis tillika make,som jag ställer upp för i vått och torrt. Jag ger och tar emot hans kärlek för varje andetag.

Jag är skitbra!

För det är inte fult att vara stolt över sig själv. Det är något oerhört vackert. Att älska sig själv precis som man är,oavsett utseende eller status på FB. Oavsett storlek på kläder,eller antalet kontanter på banken. Oavsett tvätthögar,diskberg och mängder av dammråttor.

Jag kan tillåmed sträcka mig till att säga att jag är världsmästare på att vara jag. Inte så illa pinkat för en lantlolla på 155cm,om jag får säga det själv.

Så.

Få höra nu.

Visa att även du är stolt över dig själv. Skrik ut över nejden,skriv en kommentar eller gör ett inlägg där du inser hur jäkla bra du är. På att vara just du.

Hurra för oss!