Talande väggar och skitsnabba skor

Jag rattar en bil från ett hem i ostädat kaos.

Bredvid sitter en Lillsessa i ridskor och nyinköpta ridbyxor. Mitt hår hade jag slitit över hemsidans priser på ridbyxor i ministorlek. De där rosa med gullefnutthästar på som Lillsessan hoppfullt pekat ut. "- De där,mamma! de vill jag ha! rosa! rosa,mamma! de MÅSTE vara rosa!" Efter att ha fått reda på avgiften för ridskolan,såg jag framför mig hur ekonomin skulle se ut i framtiden med en hästtjej i familjen. En hästtjej som växer och behöver nya kläder varje säsong. Mammahjärtat stannade en smula, där framför dataskärmen.

Men det blev inga rosa från "Bluff & båg häst AB" för tusen spänn och lite till. Det blev ett par vita. Från Citygross. För 399 kronor landade de i varuvagnen bland tomater och köttfärs. Mammaplånboken tog en lättnadens suck. Mammasamvetet däremot,levde ångestens kval. För att det saknades puttefnutthästar mot rosa bakgrund. Ridskorna införskaffades även de på samma ställe. För hälften av det pris som hemsidans prislappar skyltade med.

Men Lillsessan tyckte att ridbyxorna var riktigt snygga. "- Och skorna kan man springa skitsnabbt i. Kolla!",utbrast hon och demonstrerade stolt snabbheten från hall,ut i kök, via vardagsrum och tillbaka. Kom på mig själv att tänka att blir hon ingen hästtjej,kan hon alltid satsa på maraton. I hästskor på fötterna.

Så där satt vi. I en bil påväg till ridskolan. Jag med kaffe i kopphållaren och hon sjungandes Mamma Mia,iklädd ridkläder från City Gross. Lycklig på en 9-årig Lillsessas vis. Medan trafik och omvärld passerade revy utanför.

I bilen passerade vi en busshållplats. På busshållplatsen stod en busskur i rödmålad trä med vita knutar.Det var en 90-väg,så det handlade om en knapp sekund av passerandet. Men tanken på busshållplatsen stannade i mitt minne. För det fick mig att tänka tanken:

Om en busshållplats busskursväggar kunde tala. Vad skulle de då ha att berätta?

Skulle de berätta om det inkarvade hjärtat på bänkens träsits,möjligtvis inristat av någon förälskad. Skulle de berätta om den flagnande färgen på busskurens utsida, förstörd av vind och vinter? skulle de kanske hemligt viska om förslutna kyssar och tårfyllda farväl? om någon trasig som sovit ruset av sig i skydd från nattens kyla? om telefonsamtal, kissepauser och lyckligt förväntansfulla?

Tankarna får mig nästan att missa avfarten till ridskolan och jag skyndar mig att sakta ner och blinka höger. Vi kör tysta in på hästgården och i ögonvrån ser jag Lillsessan andäktigt trycka näsan mot rutan då hon får syn på hästarna i hagen. "- Åh,så fina...", hör jag henne försiktigt viska. Som om hon vore rädd att upplevelsen skulle försvinna om hon sade det högt. Bilfönstret immade av hennes andetag mot rutan.

Vi parkerar bilen och jag hinner knappt slå av tändningen, innan hon rusar ut och bort till de fyrbenta kusarna. När jag kliver ut ur bilen ser jag hennes blonda hår dansa lyckligt i höstsolen medan fötterna springer. Hon hälsar blygt på andra Lillsessor som matar hästarna med nydragna strån från backen. Deras munnar ler och kinderna rosas av småkyliga höstvindar. Så ropar en kvinna bortifrån stallet. Ridskolan ska börja. Flickorna lämnar de fyrbenta och springer ikapp bort till hästfröken. Några småsessor i ridstövar och rosa puttinuttbyxor. Min Lillsessa springer först.

I ett par ridskor från City Gross. De skitsnabba.
Postat av: Teddy Möller
URL: http://belzeted666.blogspot.com/ 2010-09-14 / 19:42:55

Underbart skrivet älskling!


Postat av: Rianna
URL: http://renaramaramen.bloggplatsen.se 2010-09-15 / 13:22:55

Fy sjutton vad fint du skriver, Jessica! <3 Jag blir alldeles varm när jag läser det här! mys



Kram kram!


Kommentera här!
Namn:


E-Post: (Publiceras Ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Komma ihåg dig?