Idag skiner solen genom björkarnas gulnande blad.

En kaffe på en inglasad altan,en tvätthög att åter bestiga. En Lillsessa hemkommen från en skoldag,med tusen och åter tusen ord i munnen. En lämnad kattkringla på kattlådans plastkant. Ett ignorerat hörn där dammråttorna bygger bo och förökas. En mängd av måsten,men endast med en bråkdel av ork och vilja.

Idag skickade jag iväg mitt manus. Med darrande fingrar och stenhårt kritisk blick,klickade jag till sist på "send".

Så förbannat läskigt att lämna bort till okända ögons beskådan. Lämna bort en bit av själen,nerplitat på papper. Den där läbbiga risken att emottagandet inte är lika positiv,som känslan när orden skrevs ner. Att tappa kontrollen och våga förlita mig i känslan av att falla. Utan vetskapen hur jag landar.

Men nu är det alltså gjort.

Så jag fuskar mig fram med dammsugaren i händerna. Jag utbyter skrattande konversationer med de jag älskar och kliar kurrande hårbollar bakom öronen. På ytan sådär avslappnat cool. Som om jag inte brydde mig det minsta om utgången. På insidan värker magen. På insidan dividerar jag med mig själv om de skrivna orden verkligen är så jävla bra egentligen. Om de inte skulle kunna vara lite bättre. Lite..proffsigare. Djävulen på axeln vill gärna säga att det kommer att gå åt helvete. Att det inte är någon idé att ens våga hoppas. Våga drömma.

Men jag har satt munkavel på den fan. Tillåter mig åtminstone drömma en smula och hålla tummarna.

Så undertiden jobbar,älskar,lyssnar,sover,andas och lever jag.

Medan solen ovetandes fortsätter skina genom björkarnas gulnande blad.