HURRA för männen i mitt liv!



Till favoritkillarna i mitt liv.

Max
S
hit. 15 bast,grabben.
Du föddes den 31:a Oktober 1995 och med dig kom också vinterns första snö. Jag minns att jag stod med dig i famnen och såg ut genom sjukhusfönstret. Minns att jag förundrades över hur livet kunde fortsätta som vanligt därute,när jag stod där som nybliven mamma. Livet var ju allt annat än vanligt nu!
Varje dag slås jag av hur stolt du gör mig och hur stor min kärlek för dig är. Jag vet att jag kan vara lite tjatig mellan varven,men du vet också att det endast är utav kärlek för dig.

Du har alltid gått din egen väg.
Du var beräknad till den 8:e November och din far sade: "- Han får komma närsomhelst,men inte på min födelsedag!" Självklart bestämde du dig för att komma den 31:a Oktober,på din pappas födelsedag! Ingen är så tacksam för det idag,som just din pappa. En bättre födelsedagspresent kan man inte önska sig!

Jag önskar dig ett stort GRATTIS på Födelsedagen och från djupet av mitt hjärta så tackar jag dig för att just du är min son. Jag älskar dig!

Teddy
M
itt älskade hjärta.
Just nu befinner du dig i en turnébuss som ska ta dig från Holland till London där kvällens spelning ska äga rum. Jag hoppas verkligen att du får minnen för livet där på vägarna och på scen. Det är inte alla som firar sin 40-årsdag på en scen i England!
Jag hade SÅ önskat att jag hade kunnat vara där och fira dig på plats. Men du vet att jag är med dig i tanke och hjärta. På tolvslaget skickade jag och ungarna dig ett mms, där vi sjöng för dig. Vad kul att du gillade det!
Även om ungarna är snälla och sover med mig i dubbelsängen,så känns den ändå lite tom utan dig. Du är otroligt saknad ska du veta och jag hoppas att denna månad ska gå fort förbi!

Jag önskar dig ett stort GRATTIS på Födelsedagen och från djupet av mitt hjärta så tackar jag dig för att du är min man. Härifrån till evigheten,baby. Älskar dig!

HURRA FÖR ER!!

Other than that,my life is just dandy!

Energitjuvar.

Idag har varit en dag då energitjuvar nallat min mojo.

Så jag handlade hem saffransbullar och läsk. Ikväll laddar jag det själsliga skafferiet med tända ljus,fina barn och onyttigheter. Och ja. Jag köpte saffransbullar innan Lucia.


Och jag drömde en så hemsk dröm inatt. Drömde att jag jagade Tonårstrollet,med en sovande Lillsessa över axeln. Jag jagade Tonårstrollet över ett berg av skinnsoffor. Tappade Lillsessan i klättrandet. När jag väl hann ifatt Tonårstrollet skällde jag på honom såpass att han krympte och inte kunde sluta gråta. Vaknade kallsvettig
.

Vad skulle en drömtydare säga om den drömmen?

 

Inte som alla andra barnfamiljer kanske

Vi är en familj där kreativitet är en levande nerv.

Vi har mig som älskar ordens kraft som kommer ur skrivandet. Jag älskar även teatern och filmens värld. Både att agera själv,men även att se.

Min man med skägg är musiker ända ut i fingertopparna. Som 3-åring började han trumma på grytlock och hinkar och än idag kan han vakna mitt i natten av ett gitarrriff som vill leta sig ut i fingertopparna. Han lirar i tre band och arbetar även med musikproduktion.

Vårt Tonårstroll är en fantastisk tecknare. Hans fantasi får honom att utveckla underbara små karaktärer på ritbordet. Sen är hans främsta intresse tv-spel och drömmen finns hos honom om att en dag få arbeta med detta.

Lillsessan är en liten stjärna. Sång och dans några utav hennes starkaste karaktärsdrag. För henne är scenen en naturlig plats. Att få synas och höras en utav hennes favoritsysselsättningar.

I vår familj är kreativitet och frihet att utforska den en självklarhet. Jag är hellre en oläst manusförfattare som är sann mot mig själv,än någon som begraver mina drömmar för att tjäna pengar.

Självklart föll det sig rätt naturligt då att Tonårstrollet hängde med sin far på musikvideoinspelning utav bandet F.K.U (Freddy Kruegers Underwear). Ett thrashmetalband där mannen med skägg lirar trummor.

Sonen fick leka en thrashälskande zombie medan mannen med skägg vevade trumpinnar like crazy.


Mina kärlekar,back stage på musikvideoinspelningen. Foto: Soile Sirtoila

Och resultatet?

Twitch of the Thrash nerve!



Så vi är kanske inte som alla andra.

Men vem fan vill vara det?

När hjärtat slits och åker på turné

Han har åkt nu.

M
annen med skägg och resten av grabbarna i bandet Loch Vostok. Turné genom Europa och hemkomst i början av December.

Fastän jag vet att en månad går fort och innan jag vet ordet av,så är han hemma igen. Fastän jag vet det,så känns det jävligt tomt just nu.

Jag låg länge i hans famn och grät. Lät hans rakvattendoft gnuggas av på min tröjkrage och ville inte släppa taget. Hans varma trygga famn omslutande om min hulkande. Hans skägg mot min kind. Hans läppar mot mina salta.

Ute vid studion där instrument,merchandise och packningar lastades in. Där vinden piskade och regnet blandades med mina salta tårfyllda ögon,där värkte hjärtat och magen vred sig. Det där ögonblicket sekunderna innan han for. Ajajaj...

Men jag hoppas så att han får roligt. Att han får chans att njuta av färden,möta en skön publik och rocka skiten ur Europa. Jag hoppas att han får minnen för livet att berätta om för våra barnbarn i framtiden. Min alldeles egna rockstjärna med skägg och med famnen full av kärlek.

Jag saknar dig redan.

Att se de osynliga



Att vara osynlig.

En oerhört ensam känsla. Att sitta bland människor och ändå inte bli sedd,att tala utan att bli hörd.

Det finns så många människor som upplever det. Människor som du och jag. Med hjärta,syre och liv. Som av en eller en annan anledning,fallit genom stolarna. Som istället för rena lakan och varma duntäcken, bor i trapphus,under broar, på iskalla kartongbitar. Som förfryser fingrar,tår och går i trasiga skor. Som passeras varje dag utan att synas. De möter ansikten med blickarna mot marken. Osynliga.

Det skulle lika gärna kunna vara du eller jag.

Hur skulle du vilja bli bemött?

Lyssna vad Ulrika på Situation Stockholm har att säga.

Är inte hon lika mycket människa som du och jag? är inte hon värd en blick och ett leende?

Eller läs Marias inlägg.

När ska politikerna vakna och erkänna problemet? innan de gör det, är det nästintill omöjligt att agera. År 2005 visade Socialstyrelsens mätningar på att det fanns drygt 17 000 hemlösa i Sverige. Sjutton tusen!

Malmö gjorde sin senaste räkning i Oktober 2009,alltså bara ett år sedan. Den visade på 860 vuxna och 147 barn som levde med sina föräldrar i hemlöshet. Detta,alltså endast i Malmö!

Personligen tror jag på åtgärder såsom Bostad först. Om detta integreras med erbjudanden om medicinsk och psykologisk hjälp/behandling,tror jag att ett stort antal hemlösa skulle få hjälp. Att blunda för problemet har vi gjort i alla dessa år. Kanske borde vi inse att detta inte hjälper?

Till att börja med måste vi ge dom osynliga en chans att få synas. Det kan vi alla bidra med.

Stanna upp och hälsa. Bjud på ett leende,som kanske räddar någons dag. Köp Situation Stockholm för 40 kronor och önska din medmänniska en fin dag.

Vi förtjänar alla att synas!

Strömlös och färglös. Vaknar till ett strö...

dsc05465 (MMS)

Strömlös och färglös. Vaknar till ett strömavbrott och belyser hemmet med stearinljus. I tystnaden är det bara hjärtat som slår. Idag åker mannen med skägg på turné en hel månad och jag vill bara gråta. Saknaden enorm redan nu. Usch...

Frost (foton)

Det är något smärtsamt vackert över det frostiga tycker jag.

Nästan sagolikt på något vis.










Dessa foton är tagna med min mobiltelefon (W760i)

Håller du inte med?

En världsmästare på 155cm!

Att vara lite stolt över sig själv.

Något så oerhört osvenskt och icke-PK.

Jag kan själv glömma av och missa det,när livet rullar på. Att vara lite jävla nöjd. Att ge mig själv lite cred för allt fantastiskt i mitt liv. Så jag sträcker fram foten och ställer den stadigt. Riktar fram hakan och sätter händerna i sidan. Tar ett djupt andetag som letar sig ända ner i tårna och upp igen.

Jag är bra.

Men jag känner att lungorna har för lite syre och tar ett andetag till. Jag tar två.

Jag är en fantastisk liten människa som gör mitt bästa för två underbara ungar varje dag. Jag andas deras kärlek dygnet runt och jobbar hårt för att de ska bli så bra individer just de kan bli. Jag ger inte upp mina drömmar,utan söker möjligheter att få utlopp för dom. Jag har en älskad skäggis tillika make,som jag ställer upp för i vått och torrt. Jag ger och tar emot hans kärlek för varje andetag.

Jag är skitbra!

F
ör det är inte fult att vara stolt över sig själv. Det är något oerhört vackert. Att älska sig själv precis som man är,oavsett utseende eller status på FB. Oavsett storlek på kläder,eller antalet kontanter på banken. Oavsett tvätthögar,diskberg och mängder av dammråttor.

Jag kan tillåmed sträcka mig till att säga att jag är världsmästare på att vara jag. Inte så illa pinkat för en lantlolla på 155cm,om jag får säga det själv.

Så.

Få höra nu.

Visa att även du är stolt över dig själv. Skrik ut över nejden,skriv en kommentar eller gör ett inlägg där du inser hur jäkla bra du är. På att vara just du.

Hurra för oss!

Att vara Kissie/Vanita för en festkväll

Tänk er en 40-årsfest.

E
n 40-årsfest a´la metal.

Lägg därtill att den blivande 40-åringen är min alldeles egna skäggis och man.

Springla på toppen 40-åringens hustru som iklädd blond peruk och Österrikisk ölserveringsklänning dyker upp på festen. Snackandes och struttandes som Kissie eller Vanita. Eller snarare en blandning. De är ungefär lika Jordnära och naturliga båda två...



Kan ju inte bli annat än bra,eller hur?

Det var bål och Metal som skrålade. Det var en lokal fylld av vänner som skålade. Det var 200 cheeseburgare och hårdrockstoner live. Det var skrattande munnar och karaokesång. Det var fest,hela natten lång.




Älskling fick fantastiska presenter och en jäkla massa kärlek. Likt ett barn på Julafton log han.



Med mitt trassliga svall längtade jag till Stureplan och tjatade om att stället jag hängde i inte var tillräckligt glammigt. (någon som känner igen beteendet?)



Min älskade skäggis var oerhört nöjd med kvällen och jag riktar ett stort tack till Herr och Fru Kjörling som kom och fotade så underbara bilder!
Vill ni se fler,är ni välkomna in till Åsas blogg HÄR!

En underbar kväll!

Grattis älskling!

När döden hälsar på...

Döden kom och knackade på vår dörr igår.

I
nte helt oförberett kom han och tog med sig familjens schäfer som hann bli 12 år och 3 månader. En högt älskad familjemedlem som fått många kliande händer på mage och bakom öron. Som skällt många skall var gång en bil kört upp på gården och som alltid har varit med.

Mot slutet var han så grå och så liten. Orken tröt och han låg ofta och sov. Vi pratade ofta om att "snart är det nog dags." Ändå kom beskedet om hans avsked som en chock.

När jag hämtade Tonårstrollet från skolan och berättade för honom där i bilen,satt han med tårar i ögonen och tittade ut genom fönstret en stund. Min hand i hans. Tystnad. Sen tog han ett djupt andetag och tittade upp. "- Nu har han iallafall inte ont längre,mamma". Nä,mitt hjärta. Det har han inte.

När jag senare på kvällen hämtade Lillsessan och berättade,blev hon alldeles tyst. Hennes blick ner på sina knutna händer och en ensam tår som letade sig ner över kinden och droppade på hennes halsduk. Vi stannade bilen vid samhällets lilla butik. Köpte en varsin glass,med hennes hand i min. Hon tittade upp på mig. "- Det gör så ont,mamma..." och mammahjärtat svämmade över.

Idag hämtar jag henne efter skolan. Vi ska promenera till minneslunden. Där vill hon lämna en liten blomma till en saknad familjemedlem vid namn Tyson. Såklart ska vi det. I höstsolens sken,ska vi stå där hon och jag,tillsammans.

R.I.P Tyson...



En komiker i sängen. Läser boken som letar...

dsc05451 (MMS)

En komiker i sängen. Läser boken som letar sig in i hjärtat. Sista natten i Paradiset och jag vill inte hem. Vill stanna i denna lyckobubbla. Jag ler på ett annat sätt här. Nu,tillbaka till komikern. Människan. Robert. Wow.

Ensamhet,men ändå högljutt. Jag har dammsu...

dsc05450 (MMS)

Ensamhet,men ändå högljutt. Jag har dammsugit alla hörn.Gnuggat varje vrå. Det känns tomt i Paradiset utan mitt syre. Så jag greppar min bandareväska och drar till affärn. Kanske finns nån att prata med där?

Måndagsmys i Paradiset. Mannen med skägg h...

dsc05449 (MMS)

Måndagsmys i Paradiset. Mannen med skägg har åkt med barnen. Jag diskar med ett lugn i magen. Kokar ägg,häller upp kaffe. Underbart!

Vårt Paradis (foton)



Här har ni det.

S
tället som får pulsen att lugna ner sig och leendet på läpparna att sträcka sig från öra till öra.

Vårt eget Paradis.

Ser kanske inte mycket ut för världen. Vår gräsmatta är väl mer likt en morgonrufsig frisyr,än en vältrimmad golfbana. Det är inte så stort heller. 54 kvadratmeter kärlek rymmer det innanför väggarna. Två pyttesmå sovrum,ett kök,ett badrum och ett lagom stort vardagsrum,med en vägg av oss.


Vår Paradisvägg där musiken är central och minnen ses uppsatta på väggen.


Här springs inte. Här hasas och promeneras det.

Men det är vårt.

H
är strosar vi med nakna fötter om somrarna. Ordnar bbq-fester för thrashiga gamla hårdrockare så att tonerna av Slayer och King Diamond ekar mellan trädtopparna. Vi promenerar bort till poolen och slåss med bromsarna och svettas nåt kopiöst på nätterna.
På hösten krattar vi lite löv,promenerar i solskenet och tänder eld i kaminen. Vi spelar yatzy,fia med knuff och ritar färggranna teckningar till varann. Vi slår av mobiltelefonerna och kryper under filten med en kopp kaffe i handen. Vi är här och nu här.
Ibland åker vi hit på vintern också. Då brukar vi få skotta oss fram innan vi kör in bilen. Vi skrapar rutor och eldar i kaminen dygnet runt. Vi lyxar till det och äter fin mat. Goda köttbitar med krämig sås. Njuter av efterrätten och varandra. Vi bygger snögubbar och letar spår efter djur. Vi tar djupa andetag,ända ner i tårna.
När våren kommer,klipper vi gräs och planterar blommor. Sitter på trappsteget i solskenet och njuter. Är.

Här bor inga ledsamheter och stressen kommer inte åt oss. Här är vi bara en enkel liten familj som gillar att umgås. Som pratar,skrattar,sjunger,dansar,lever. Här struntar jag i sminket och klär kroppen i bekväma varma kläder. Hela jag avskalad och naken och fullkomligt trygg i detta.

Ikväll åker vi hit.

V
i tar med oss vardagen och bosätter oss härute några dagar. Låter ungarna åka till skolan som vanligt,men utgår från Paradiset istället för hemma. Vi behöver det. Barnen behöver det.

Det blir en del pusslande förståss. Inte kunna duscha lika länge. Trägolv som känns nästintill frostiga på morgonen innan kaminen slås på. Kläder som ska packas för dagar i skolan och skolväskor,läxböcker och ridskolekläder. Morgontidningen får köpas på Konsum och uppdateringarna på Facebook ekar med sin frånvaro. Att man måste åka en halvtimme tidigare till skolan för att ungarna ska hinna i tid.

Men det är liksom lite det som är tjusningen också. Att det inte är riktigt som vanligt. Som hemma.

Jag kan knappt bärga mig!





Royal Republic

Jag kan inte sluta lyssna på den här låten och jag älskar videon.



Plötsligt går städandet,tvätten och disken mycket bättre!

Om när mamman var en Lillsessa


Året var 1978 och jag ler åt någon,vem?

Lördagshasar med Lillsessan,iförda kulörta pyjamaser och rufsiga frisyrer.

Vi tittar på gamla kort och jag visar en bild tagen på mig,mina två systrar och min halvbror. Vi bodde i stan på den tiden. Slutet av 70-talet.

En helt annan tid än den vi har idag.

L
illsessan hör chockat om tiden då man fick gå fram till teven för att byta kanal,om ryska dockteaterföreställningarna som visades på barnprogrammen. Antingen det eller boktipset.



Det var boktipset,Vilse i pannkakan,Kapten Zoom och Dr Krall.

Tecknat visades på Julafton. Då samlades alla barn klockan 15 för att få se alla Disneyfigurer. Jag berättade att tv-spel inte existerade och inte hade vi Internet heller.

Lillsessan gapade. Tecknat på Julafton? ingen mobiltelefon?

Nej,sade jag. Vi skrev handplitade brev och skickade till varandra. Eller åkte hem och hälsade på.

Jag berättade om min cykel som jag cyklade på inne på gården. Jag berättade om vägen till Lekis som passerade en liten skog. I den skogen fanns en buske och i den busken bodde mina låtsaskompisar. En häxa och en igelkott.

"- Men vad lekte du,när du var barn då mamma?", frågade Lillsessan med pliriga ögon.

Jag älskade att klä ut mig. Mamma hade en gammal morgonrock i glansigt tyg. Med den på,lekte jag att jag var drottning. För drottningar har vackra kläder och det skulle jag bli när jag blev stor.

Sen ritade jag slott och prinsar med spinkiga ben. Jag byggde lego och lekte i sandlådan med min bästis.

Jag berättade om min frukosttallrik. En djup tallrik med en hopprepshoppande flicka i botten. När min mamma fyllde tallriken med fil,skulle jag äta tills flickan med hopprepet syntes igen.

"- Men vart bodde pappa då? när lekte du med honom,mamma?",frågar Lillsessan.

Jag berättar att vi inte ens visste om varandras existens då. Pappa var ett barn någon annanstans. Att vi inte träffades förrän vi blev vuxna.

Och medan solen sprider guld på höstlöven pratar och myser vi. Bryter meningar och svarar på frågor. Delar en godisskål och fnissar.

Om tider som var,tider som är och tider som kommer.



Fredagsmysigt. Vi har handlat lyxgodis på ...

dsc05442 (MMS)

Fredagsmysigt. Vi har handlat lyxgodis på Chocholate och njuter lyxfika bara hon och jag. Nu är det helg!

Lite naggad men hoppfull

Tro och hopp ligger och fladdrar vid ytan.

I
nför besöket på Lillsessans skola var knuten i magen hård,arg och ledsen. Sparka in dörrar och gorma,var det jag ville göra då. Likt en tigrinna som trotsar stormen kallat kränkning för min lilla tjej.

Men efter att ha träffat Lillsessans rektor och skolfröken,låtit Lillsessan få berätta med egna ord hur hon känner och vad som hänt och dessutom sätta ner foten och att jag och mannen stod enade med styrka i ryggen,där vi berättade precis vad som händer om ingenting händer NU. Att bli lyssnade på,bli tagna på allvar. Så jäkla skönt. En stor tyngd av den hårda knuten i magen släppte och vi kunde faktiskt diskutera utan hårda ord och arg mammamun.

Diskussioner har vi förvisso haft förut,när Tonårstrollet blev utsatt på sin gamla skola. Då lovades det guld och gröna skogar och sen hände ingenting.

Därför är förtroendet tyvärr grusat och naggat i kanterna,när det kommer till skolan.

Men jag riktar näsan mot solen. Beslutar mig för att försöka lita på att det som utlovas faktiskt också hålls. Att vi vuxna bildar en gemensam trygghetsmur kring barnen nu,att kommunikationen till oss föräldrar sker direkt och att det sker en Nolltolerans mot all kränkning.

Hoppet är som sagt det sista som lämnar och den klamrar jag mig fast vid. Lillsessan ska kunna lita på att hennes föräldrar agerar på en gång. Oavsett.

Det KOMMER att bli bra! 

Mötet gick bra. Vi är ett jävligt bra team...

dsc05441 (MMS)

Mötet gick bra. Vi är ett jävligt bra team,min skäggiga man och jag. Nu,skämma-bort fika i stugan!

Det sista som lämnar är hoppet. Vi är på v...

dsc05437 (MMS)

Det sista som lämnar är hoppet. Vi är på väg till skolan nu,för att ta tag i Lillsessans kränkningar. Efter att hon har duschat lyser hon likt solen. Hoppfullt! Vi fixar detta gumman,lita på det!

INGEN kränker mitt barn mer!



Förbannad.

S
å gruvligt ända-ner-i-tårna förbannad är jag.

Ikväll kom en Lillsessa med stora krokodiltårar och värkande mage till mig. Hon vill inte åka till skolan imorgon då en jämnårig (9 år) kille på skolan hotat att döda henne. När hon berättade för fröken som i sin tur sade åt honom,så åkte Lillsessan på en knytnäve i magen senare då hon satte på sig skorna i hallen.

En knytnäve för att hon "skvallrade".

Skolan har inte hört av sig till oss,varken via telefon,e-mail eller ens en fjuttig liten lapp!

Och jag får så mycket sorg i hjärtat och svid i magtrakten och argkänslor som kokar. För att en Lillsessa med blont hår och rosa glasögon ska behöva bli utsatt på detta sätt. För att hennes bror hade problem innan vi bytte skola åt honom och för att jag själv har minnen av att vara mobbad under 3-4 år. Kan vi bryta den här trenden nu,tack?!

Det får fanimig vara nog nu!

F
ram för nolltolerans i skolorna! fram för okejandet av att inte passa in i mallen! Alla ÄR inte likadana,men ingen jävel ska behöva bli kränkt på grund utav det! Och föräldrar ska ALLTID bli informerade. ALLTID! agera på en gång! om barnet el barnen inte slutar,hör man inte av sig till alla berörda föräldrar då? (den här pojken har varit taskig förut genom knuffar och spydiga kommentarer)

Jag lämnar över ansvaret hos vuxna människor när mina barn åker till skolan och jag ska kunna lita på att mina barn inte blir kränkta då!  

Imorgon stannar min lilla fågel hemma. Imorgon åker jag och mannen med skägg till skolans rektor och tar ett ordentligt snack. Jag VÄGRAR släppa iväg min dotter till skolan innan det sker en ändring. Nolltolerans!

Fan vad jag gråter. Krokodiltårarna släpps fram när Lillsessan har somnat. Hjärtat blöder och magen värker. För alla barn som utsätts. För mitt ena syre som gråter. Jag vill ta över smärtan,för jag vet hur ont den gör. Och det smärtar så förbannat att även hon ska behöva bli utsatt. Fan också! 

Nu jävlar blir det ändring!



Älskade underbara dotter.

Vi går genom eld för din skull,det ska du veta. Torka dina tårar min prinsessa. Vi är ett team och den här stormen tar vi oss igenom tillsammans. Låt mig och din pappa vara din flytväst och den trygga famnen. Låt oss styra ut ur dimman och bort från monstren. Vi letar upp solen åt dig. Vi kommer att få dig att le igen.

Ingen kränker mitt barn mer!

En resa i rötternas värld



Jag har länge undrat över den kvinnliga sidan av min släkt. Vilka är kvinnorna jag,min mamma och min mormor härstammar från?

Vet såpass mycket att min mormors mormor kom ifrån Selånger. Men vem var hon och vart härstammar hennes föräldrar ifrån? vilka liv levde dessa kvinnor? vilka män levde de med?

Så ikväll påbörjar min resa.

I
kväll ska jag påbörja en släktforskningskurs som förhoppningsvis ska ge mig lite svar.

Det är första gången jag ger in mig i något liknande och tanken har slagit mig att det kanske kan bli en bok om det i framtiden. Om min resa och om vilka kvinnor jag hittar. Kvinnor jag härstammar från.

Har du släktforskat någon gång?

Jag städar,alltså finns jag. Det konstanta...

Jag städar,alltså finns jag. Det konstanta plocket och hundhårens spridning. Matsal,grovkök,diskrum,hall. Altan,toaletter och plock,plock,plock.

Tack Monstermalla! (foton)

Jag var med i en tävling inne på Monstermallas Blogg och vann ett hemligt paket!

I
dag fick jag det på posten.



"- Åh,vad är det för tjusigheter jag har fått?!"



"- Monstermalla tycker minsann att jag duger!"



"- Toapapper för genier. Hur sjutton kunde hon veta att ett geni vann? fantastiskt!"



"- Nougaaaaaaaaaat!!!"



Tack sötaste Monstermalla för vinsten!

L
appen får en hedersplats i mitt kök!



Bland våra familjefoton!

Ljusinsläpp



Tacksamhet.

Det är ordet jag söker för att beskriva den känsla jag har efter idag.

Så oerhört tacksam för min svärmor som jag älskar utav hela mitt hjärta. Alltid lånar hon ett öra och en axel att luta sig mot,när behovet finns. Tack vare henne har mörkret falnat mer och mer och omvandlats till tunna strimmor i utbyte mot ljuset. Fick mig att öppna ögonen. Tänka till.

Imorgon ska jag jaga bort de sista strimmorna av mörker. Bjuda mig själv på bra mat,vända näsan mot solen,ta djupa andetag. Inte glömma mig själv i virrvarret kallat liv. För det gör jag när jag mår dåligt och stressar,trots att det egentligen är då jag behöver mig själv som mest. Konstigt det där,hur hjärnan fungerar ibland.

För så fort jag stannar upp och tänker till finns det så fantastiska juveler till personer runtom mig. Och det är de som är viktiga. De och jag. Jag är också viktig för mig själv. Allt annat är oviktigt egentligen. Såklart.

Så.

Tacksamhet tar jag med i drömmarna inatt.

Tack.

En Tisdag (foton)

autumn





Och jag kämpar med att hålla näsan över vattenytan.

Sluta vimla bort mig i huvudet och rikta blicken mot henne. Stanna i nuet. Dofta på hösten.

Vi slapp mammatjatet och stressen imorse. Vi väntade på skolbussen tillsammans och kramades länge innan hon klev på. Vinkade till varann. Jag stående bland löven i blåsten,hon med näsan tryckt mot bussrutan.

Hejdå mitt syre.

Ha en fin dag.

Kvällstid och dagens arbetsdag är inte slu...

dsc05410 (MMS)

Kvällstid och dagens arbetsdag är inte slut än. Efter nio,när jag tar kväll ska jag bada. Låta all negativ energi rinna ner i avloppet. Bli ny. Glad.

På låtsas. På Lillsessans ridskola med sol...

dsc05409 (MMS)

På låtsas. På Lillsessans ridskola med solglas på. Så att ingen ser paniken eller tårarna. Jag ler på låtsas men vill bara gråta. Hösten...vad gör du med mig?

Måndagsfras

Måndag.

Vaknar med ett ryck av larmets gälla signal i mörkret. Måndagskänslan kryper tätare inpå,när mina nakna fötter möter iskalla golv. Fumlar mig fram mot trappan,med två pälsdjur i hasorna. De gnolar hoppfullt efter mat och får mig nästan att snubbla i trappan.

Passerar skrivbord,rundar hörnet med dödskalleskåpet och kliver in i ett tyst kallt kök. Tasstrampet bakom mig,som stryker mina ben förföriskt. "- Mat nu? snääälla?"

Kattmatsklånket i skålarna och snart har jag två pälsdjur som tackar mig med kurret.

En blick på termometern utanför fönstret berättar att det är nollgradigt och jag skyndar mig att täcka mina nakna fötter i raggsockornas värmande struktur. Hasar sedan ner och hämtar dagens första kaffe.

Tillbaka uppe i hallen,möts jag av två pälsbollar utfläkta över golvet. Proppmätta kattmagar upp mot taket och lata gäspningar innan sömnen hälsar på.

Förbereder frukost,plockar fram långkalsonger och vantar. Diskar upp gårdagens kvällsfika innan jag trött slår mig ner vid köksbordet. Mina frusna fingrar greppar kaffekoppen och strupen möter morgonens första kopp kaffe.

Strax väcker jag ett bängligt Tonårstroll och en Lillsessa med en gloria av hår på huvudkudden.

Men först,kaffe.

Godmorgon.

Kroppen,en fantastisk manick

Det ytliga.

Något så centrerat och fokuserat bland människorna idag.

Botox,fettsugning,banta sig hit och lyfta sig dit. Strama sig här och strama sig där. Tiptop hallonknopp och ingen väljer att se djupare än så. Spacklar för sprickorna lite till,så att innandömmet inte sipprar ut. Skygglappar som skyddar mot djupet. Kräka sig sjuk tills tunna genomskinliga skal vandrar fram.

Istället för att se kroppen för vad den är.

En fantastisk manick av kött och blod. Med syre i lungorna och hjärtan att älska. Med fötter som kan springa,vandra,smyga,dansa. Som fungerar. Lever.

Låt kroppen leva och lägg fokus på det inre. Det där vackraste vackra. Med vilja,passion,ilska,sorg. Känslor.

Och se vad något så enkelt som en kropp kan genomföra.

Där syret bor,hittar du oss (foton)



På stenarna vid vattnet berättade vi hemlisar endast barken på träden fick höra.



Härmade trädens jättelika rötter som omfamnade varann.



Våra leenden med höstrosiga kinder,lyste ikapp med solen.



Bjöd getterna på färgglada löv och skrattade ikapp när vi fick "-Näää", till svar.



Gick längs stigar där hon fick leda och jag följde. Petade pinnar i barkhål och undersökte lövgömmornas hemliga plats. Vi kissade i det fria och fick myggbett i pannorna,med fortsatt fåniga leenden på läpparna.



Djupa andetag tog jag för att fylla upp det sinande förråd som fanns inom mig. Likt ett hungrigt barn vräkte jag i mig av all energi som Fru Svea bjöd på. Med ögon blanka av kärlek såg jag min fantastiska dotter njuta av naturens underverk.

Hallelujah, jag kan andas igen.

Djupa andetag ända ner i magen. Här och nu.

dsc05363 (MMS)

Djupa andetag ända ner i magen. Här och nu.

Mamman med syrefattiga lungor

Jag erkänner.

Jag har inte varit en så glad och bra mamma på sistone. Snarare har jag varit den trötta mamman som inte orkar,som vill att rullskor plockas av,stereo sänks och stök plockas upp. Samtidigt har jag glömt saker,gått med konstiga ryck i vänster öga och haft ytliga andetag. Som om syret i lungorna varit alldeles för lite.

Jag tror bestämt att det är symptom på stress. En inre stress som är svår att greppa,men alltför påtaglig. Hjärnan full och tröttheten ett faktum. Detta kombinerat med slarv av kosten och alltför få sovtimmar.

Och där mitt i allt mammakaos står en Lillsessa med ett gigantiskt behov av att bli sedd. Som mamman buffar undan,tystar ner och inskränker. Samvetets glödande käftar biter mig i röven på grund utav det.

Så jag bestämmer mig.

Vi packar korgen full av godsaker. Fyller termosen med varm choklad. Klär på oss varmt och lämnar tvätthögar,dammråttor och läxläsningar. Sätter oss i bilen och åker bort till den lilla sjön för höstsyre och mamma-dottermys. Stora mängder syre. Och tid. Tid till att vara här och nu,med universums finaste lilla tjej.

Jag tar med kameran för att spara minnen av denna dag. Som en påminnelse om hur enkelt det kan vara att återfinna syret i lungorna. Så att jag gör det fler gånger.

Så att mamman återigen kan känna sig som en bra mamma.

Den mamman jag vill vara.

Skrivandets plus och minus

outfit
smycken:Candied Poison, Top/klänning: H&M


Gårdagens Bokklubb var fantastisk.

Vi frossade på skorpor,kex,marmelader,ostar,thé och nybakat i skenet av tända ljus. Småtjejerna busade runt och hundarna snarkade nedanför våra fötter.

Månadens bokval blir Freja, av Johanne Hildebrandt.

Det är den första delen ur en triologi och den utspelar sig i Sverige för 2700 år sedan,under en tid då kvinnorna regerade. Jag har läst den för flera år sedan,men det ska bli kul att ta upp den igen och framförallt ska det bli oerhört spännande att höra vad andra upplever när de läser den.

Nästa träff för Bokklubben blir den 12:e November. Åh,vad kul!

Appropå böcker.

Jag måste ta mig mer tid till skrivandet. Jag känner hur kreativiteten vimsar bort sig i vardagsbestyren och vägrar komma tillbaka när jag väl sätter mig ner för att skriva. Det är gnolande katter,diskhögar och telefonsamtal. Saker jag så lätt tar vid istället för att säga ifrån,slå av och bara bestämmer mig.

Mannen med skägg är mer rutinerad.
När musiken kommer till honom kliver han ut i studion med avslagen mobiltelefon. När texter skrivs,åker hörlurar på och han säger ifrån: - Nej,stör mig inte nu.

Själv börjar jag skriva i ett kök,med ljud från vardagsrum,gnol från katt och en telefon som messar eller ringer.( slå av den? nä,tänk om någon vill nåt?) När skrivandet krånglar börjar hjärtat slå och tålamodet tryter. Då störs jag av någon fråga,fräser åt katten och ger till slut upp. Med en stressnivå till gränsen mot ett sammanbrott.

För karaktärerna i skallen trängs på en yttepytte bostadsyta och vill ut i raderna och händelserna. I skallen trängs dom med gympapåsar,tvätthögar och föräldramöten. Med knytnävar och vässade armbågar söker de få lite plats i mitt redan så stökiga kaos.

Och det är bara jag som kan ge dom plats i händelserna. Bara jag som kan öppna sinnena och släppa ut dom. Låta dammråttorna bygga fler bon i hörnen och inse att de lika gärna kan tas om hand senare.

Men hur?

"Hjälp,min son är Sveriedemokrat!"

Självklart kan man ifrågasätta och bli förbannad.

Självklart kan man debattera och kanske sura en lång tid över val.

Jag skulle också bli förbannad om mitt barn hade röstat på SD. Jag hade debatterat och ifrågasatt,tjatat och kanske skällt.

Men att bryta med sitt eget barn helt,på grund utav ett röstval.

Hur i helvete tänker man då?!

Ikväll händer det!



Jag kände en saknad efter något.

En saknad efter vänner,som jag alldeles för sällan tar mig tid till att träffa. Jag har så många otroligt fina människor omkring mig. Både vänner och familj. Som jag saknar.

Sen kände jag att jag ville göra något.

Vissa börjar dansa,andra tränar eller något annat för att blåsa lite energi till ekorrhjulet som vardagen kan kännas som.

Själv har jag ett stort intresse: Böcker.

Att ge sig in i bokens värld och släppa verkligheten en smula är något underbart. Hur man upplever en bok kan ju variera något enormt från människa till människa. Det kan innebära intressanta diskussioner,kring en och samma bok. Hur skulle man kunna få tiden till både och?

Då kom jag på det. En bokklubb!

Att äntligen få träffa vänner och familj. Lite tända ljus och thébuffé. Gräva ner diskussionerna i djupa eller höga prat kring en bok vi alla ska läsa.

Ikväll ska vi ha första träffen.

Ikväll ska första bokvalet annonseras och sedan blir nästa träff om en månad.

Magen spritter av förväntan och hjärtat dansar av glädje över att få träffa några utav alla fina omkring mig. Lite nervös är jag allt också.

Jag hoppas verkligen att Bokklubben blir precis så lyckad som jag hoppas. Att så många som möjligt kan komma och att vi får fina diskussioner kring dessa böcker.

Ikväll lägger jag ut månadens bokval,så kan de av er som vill vara med och sedan säga vad ni tyckte om boken om en månad.

Vad sägs om det?

Lilla jag & han med skägg

Allt gick i ett.

Allt eftersom att dagen gick blev öronen tröttare och tröttare på ljud,fötterna ondare och ondare av spring,ögonen sömnigare och sömnigare av lång dags göra. Väggarna tycktes krympa och behovet av egentid alltmer behovsmässig.

Så kom mannen med skägg hem. Han,minst lika trött som jag. Hans dag jättelång,precis som min.

I famnen,ett fång blommor. Jag serverades vindruvor,favoritchoklad och lyxcola i glasflaska. För att jag såg ut att behöva det. Lilla jag liksom.

Då vill tårarna flöda. Av lycka och tacksamhet. För att mannen med skägg vill leva med denna lilla minikvinna. Hjärtat slår för den mannen.

Älskade man. Du är bäst!

Wonderwall

En grå dag som denna tycks energin ha skrumpat ihop och försvunnit.

En grå dag som denna är Cat Powers röst precis vad jag behöver.

Underbart!

Godmorgon!

Att vakna.

Låta nakenfötter möta trägolv,låta tröttögon vänja sig vid ljuset. Och kaffe. Alltid kaffe.

Dagens första kopp,medan tjockiskatten gnolar hungriglåtar nedanför fötterna. Dagens första kopp,medan ljuset letar sig upp mellan björkarna utanför fönstret. Dagens första trötta,trötta kopp. Innan väckning av barn och frukostfix.

Godmorgon!

Men lyssna då!



Att lyssna.

Man möljer på hela dagen med saker som "ska" och "måste" göras. Lyssnar utåt på behov och tar ansvar. Beter sig vuxet åt.

När klockan ringer klockan 06 till exempel. Inte fan masar jag mig upp med dimmig blick i kolsvart mörker för att jag vill. Fick jag själv bestämma så skulle ingen dag börja före nio. Men jag ser till behovet av att mina barn ska slippa komma försent till skolan,utan frukost i magen.

Sen handlas det direkt efter att barnen skjutsats till skolan,för att behovet är att mat ska lagas på jobbet,mjölken är slut och om det inte handlas så serveras ingen kvällsmat. Detta trots att hela jaget skulle vilja kasta sig ner på golvet inne på City Gross och skrika:"jag vill iiiinte,stoppa tillbaka mig i sängen!" Vilket jag inte gör förståss. Jag handlar med tröttpåsar på kinderna och med mössan nerdragen över öronen,för att dölja morgonruffset som inte hann kammas imorse. Gnolar på låtar i skallen och följer inköpslistan hyffsat bra.

Sen rullar dagen på. Med disk,plock,jobb,hämta dotter,kompislek,mata katt,jobb,hejdå kompis,matlagning,dotter på aktivitet,disk,kasta i sig mat,disk,hämta dotter,hämta son,hem,läxläsning,provpluggning,godnatttjata,tvättvikning,tjata mer,telefonprat.

Och sen.

Jag hör en röst som stampar med fötter och skriker. Vänder blicken inåt och lyssnar. Vem är det nu som vill mig något. Då hör jag. Det är ju mitt inre jag som vill höras. Jag stannar upp och lyssnar inåt,tar mig tid.

"- Nu är det fanimig min tur. Nu är det jag som är viktig här,hör jag det? kliv ner från tvätthögen genast!"

Och jag gör som jag säger. Kliver av tvätthögen och skiter fullständigt i att oboykopparna från kvällsfikat står odiskade i diskhon.
Jag plockar upp en pälsboll med fyra ben och kurrande mage. Borrar in näsan i pälsen och andas. Han doftar jord och skog. Vi står där bland tvättberg och kalkfläckig badkarskran och bara är.
Sen river jag av mig strumporna. Låter fötterna känna trägolvet när jag vandrar från badrum och in i köket. Häller upp en kopp kaffe,plockar fram en snickers och lutar ryggen mot köksbänken. Begrundar flugorna i fönstret,hör vinden pina utanför. Bara är. Laddar mammabatterierna med egoenergi,inför morgondagens ringsignal klockan 06.

Att lyssna är viktigt. Inte minst inombords.

Jag måste bli bättre på det.

Amen

Hemligheten bakom ett lyckligt förhållande



Kommunikation.

Där,mina damer och herrar har ni hemligheten bakom ett fungerande äktenskap.

Nu snackar vi inte envägskommunikation,utan att båda parter i förhållandet snackar och lägger korten på bordet. "Så här känner jag". Här gäller det också att mottagaren lyssnar på vad som sägs. Man måste inte hålla med varandra och tycka lika,men om man inte kommunicerar detta är det lätt att negativ energi slår rot och växer sig stark.

Jag och min skäggiga man har varit tillsammans i 18 år och gifta i 13 år.(shit,vart tog tiden vägen babe?) Vi är fortfarande dökära i varandra och jag kan än idag få förälskningsbubbel i magen bara av att se honom. Men detta är ingenting som kommer per automatik, detta är något man får jobba på. Vi tycker absolut inte lika om allting och visst kan vi hamna i diskussioner. (vi har dock aldrig blivit riktigt osams med varandra.)

Det som fungerar för oss är följande:

Kommunikation
Vi snackar om allt. Det kan vara: samhällsfrågor,hushållssysslor,fritidssysselsättningar,saker som skaver,det sexuella (hur vill jag ha det? han? vi?), barnen,jobbet,tv-program. Inget är tabu och inga lögner.

Småsaker
Om toasitsen inte är nerfälld så fäller jag ned den. Det ödslas mindre negativ energi och går fortare än om jag skulle leta upp min man och skälla på honom om detta. Likväl som han förflyttar mina otaliga högar av droppade kläder överallt in i badrummet & tvätthögen. Kort sagt,sluta ödsla tid på petitesser!

Sovatime means no fight time!
Vi somnar aldrig osams. Sömnen är viktig och ska vara rofylld och fri från irritationsmoment. Gör upp innan läggdags och somna med lugn mage istället.

Jämställdhet
För oss är jämställdhet att hitta en balans som fungerar i vår familj. Då spelar det ingen roll om det innebär att jag stannar hemma med barnen och han jobbar,eller tvärtom. Snacka med varann,vad fungerar bäst hemma hos er?

Frihet på varsitt håll
Vi ger hela tiden varandra frihet till egna saker,egna behov. För oss är det viktigt att få vara egna individer på varsitt håll.

Se varandra
Glöm inte att påminna din partner om hur fin han/hon är och hur mycket du älskar honom/henne. Det finns ingen dag som detta uppskattas mer än de dagar då man är som mest trött och ser som sunkigast ut. Även om vår sänghalm kanske inte hoppar så ofta som vi skulle önska,så är vi alltid noga med att ge varandra kärlek genom kyssar,kroppskontakt och ord.

Ja,som ni ser så är den röda tråden i min lista kommunikation. För skulle vi inte ha den så skulle allt annat fallera. Det är jag säker på.

Nu har vi dessutom inrättat familjeråd en gång per vecka,då vi sätter oss ner med våra barn över kvällsfika och tända ljus. På våra familjeråd får hela familjen komma till tals och tillsammans ges vi chansen att varva ner efter en hel dag. För oss är kommunikationen nyckeln till allt och då är våra barn en självklar del i detta.

Jag lovar er att det är värt det!

Nödbroms sökes



Tiden.

Den flyr så snabbt och jag hinner nästan inte med. Ser på mina barn och blir nästan rädd. Vadd hände? de klarar så mycket själva och själv står jag här och försöker balansera på kanten. Rätt vad det är flyttar de hemifrån och får egna barn. Egna liv.

Ett Tonårstroll som kämpar med betygen inför vårens gymnasieval och en Lillsessa som snart börjar 4:e klass. De var ju nyss små blöjbeklädda bebisar,fullkomligt beroende av min och deras pappas omvårdnad. Med en blinkning kunde de plötsligt ta egna steg,knyta sina egna skor och ta egna beslut. Egna val. Deras val,inte mina.

Vill liksom bromsa tiden,för jag hinner inte med. Det känns som att de är någonstans där framme,fullkomligt upptagna med att växa. Själv springer jag efter och försöker hinna med,ta ett kort,uppleva med dom.

Ibland kan en mamma behöva en nödbroms att dra i,för att hinna med. För att fylla på mammalagret av kramar,nacksniff och att uppleva här och nu. För att få ner flåset. Djupa andetag.

Så jag famlar efter nödbromsen. Vill slita tag i den så hårt jag bara kan. Ropa stanna.

Tiden...

Trötta tankar och utanförskap



Orken.

Vart jag tog den ifrån vet jag inte riktigt,men efter att ha lagat mat,dukat undan och svept en halv kopp kaffe i brådrasket så var det ridskor och ridbyxor på och sen iväg på ridskola.

På vägen dit poppades det Rammstein i högtalarna och de som mötte oss i trafiken hade sett en tröttismamma med såsfläckar på tröjan och en gäspande Lillsessa,unisont nicka våra huvuden i takt.

Väl framme var det ridhjälm på och ett hastigt köp av en GB-sandwich som avnjöts i kvällssolen strax innan kursstart. Sedan satt jag där. Såg en Lillsessa med jordens största leende på läpparna,rida barbacka som om hon hade fötts på hästryggen. Själv frös jag mest. Och gäspade. Och kände mig smått ensam där bland hästmammorna med käcka ridbyxor på.

Visst möttes min mammablick deras nångång. Då log de lite sådär "hej,vi känner inte dig & har ingen större lust att göra det heller,men eftersom att våra barn går i samma grupp kan vi bjuda på ett smil." Lite så.

Så jag ler tillbaka och lägger till med en stilla nickning. Kan väl inte påstå att jag hade så mycket att säga. Satt mest där på min halva utav bänken,med blicken fäst på småsessor som med hästarna gick runt,runt. Lyssnade lite på mammornas prat om hästar och den där grannen de alla tydligen kände till.

Hon blev till sist klar,Lillsessan. Mina fingrar hade nästan tappat känseln och nästippen lyste ilsket rött. Vi åkte till macken. Köpte varm choklad och kanelgifflar. Firade lite kanelbullens dag sådär på en gång.

Vidare ut till sommarstugan där väskan hade glömts sen sist. Hämtade den och sedan hem. In med Lillsessa,skynda ner henne isäng. Gå genom post,plocka in tvätt i maskin och mata katterna.

Snart får jag göra kväll.

Orken tryter...

Korvstroganoff a'la moi. Stek ihop rödlök ...

dsc05349 (MMS)

Korvstroganoff a'la moi. Stek ihop rödlök och vitlök. Vatten,grönsaksbuljong,matlagningsgrädde,kokosmjölk,tomatpuré,ketchup,kryddor. Stek korv,häv i,koka ihop. Servera med ris!

Korvkompani. Förbereder kvällens middag: k...

dsc05348 (MMS)

Korvkompani. Förbereder kvällens middag: korvstroganoff. Vi snackar 2,5 kg falukorv från Andersson&Tillman. Tjo!

Måstesaker. Står i matkö. Längtar hem.

dsc05347 (MMS)

Måstesaker. Står i matkö. Längtar hem.

Att välkomna vardagen



Hej Måndag.

Hej vardag,hej frukostfix och måstesaker.

Veckoköpslistan känns milalång,ett Tonårstroll och en Lillsessa gnabbas över teveval vid frukosten,tjockiskatten gnolar över att kattskålen endast är halvfull och jag hivar på mig en tröja som hade behövt en vända i tvättmaskinen.

Det blir vad man gör det till.

Har jag inställningen att det suger med uppstigning 06,kylig höstmorgon och måstesaker så säger det sig självt att dagen ganska snart suger också. Därför ändrar jag inställningen en smula och välkomnar vardagen idag.

Godmorgon!

En Lördag i berusningen & energins tecken



Gårdagen.

Att dricka rosévin bland vänner, äta kinesisk buffé där kycklingspett i jordnötssås fick agera huvudval för min del. Så otroligt energigivande. Vi diskuterade allt möjligt under solen och skrattade mycket.

1 1/2 karaff senare tycktes läpparna bedövade och sinnet kändes fnittrigt.

Tillsammans gick vi de knappa metrarna till KROM där fler vänner och fler glas rosévin fanns. Hårdrocksmusiken pulserade i lokalen och jag återsåg många jag inte sett sen förr. Då det begav sig. Härligt på alla sätt och vis.

Så jävla skönt att släppa kontrollen,om än för en kväll. Att stå längst fram och headbanga till coverbandet Plantera,såpass att de leopardmönstrade örhängen flög all väg och krossades under ölslumrande hårdrockstrasars fötter. Oh,well. Bjuder på det.

Halv fyra imorse landade jag ett nytvättat ansikte på huvudkudden,medan rummet tycktes snurra. Smått berusad,men med ett leende på läpparna.

Dagen har bestått av raggsockshas,kaffeslurpande och huvudvärksmildrande. Ja och pizza förståss.

Jag behövde detta.

Behövde få släppa på vuxenheten,sminka en nuna och känna mig fin och fri. Så att kommande vecka med ridskola,frukostfix,gympapåsar och mammatjat kan få komma igen utan problem.

Just nu: soffahäng,snickers och iskall cola.

SkräpmatsSöndag. Dagen efter en vinafton a...

dsc05346 (MMS)

SkräpmatsSöndag. Dagen efter en vinafton av hårdrockskaraktär,får man köpa hem slemmiga pizzor. Det har egot i mig bestämt.

Dancing Queen. Klet i ansikte o nyköpta kl...

dsc05338 (MMS)

Dancing Queen. Klet i ansikte o nyköpta kläder. Snart dags för utgång. Ses vi i vimlet?

Stresshjärta. Magen knyter sig. Pulsen slå...

dsc05332 (MMS)

Stresshjärta. Magen knyter sig. Pulsen slår. Stresstona hår,stressraka ben,stresspeela face. Stressköpt kvällens utgångskläder,handlat toapapper 2 balar och nu åka och hämta Lillsessan med stressmage. Lugn nu. I afton piff,sen vin. Andas!

Där tystnaden skriker. Ensam i dubbelsänge...

dsc05328 (MMS)

Där tystnaden skriker. Ensam i dubbelsängen,vågar jag inte släcka lampan. Mörkrädd som 36 åring. Vuxet,inte sant?

Höstglöd





Höstlövens sköra struktur frasar under mina fötter.
Vinden bildar rosor på mina kinder.

Hösten glöder.

Ögongodis. Såg bio med en Lillsessa,två pr...

dsc05322 (MMS)

Ögongodis. Såg bio med en Lillsessa,två prinsar,en mamma och en syster. Åker till Paradiset ensam,Lillsessan sover borta. Nu,chinamat!

Hjärtslitande. Vi packar in allt i bilen o...

dsc05321 (MMS)

Hjärtslitande. Vi packar in allt i bilen och lämnar. Ett skägg ska lira i Gävle,jag och Lillsessan ska på bio och ett Tonårstroll ska visst hänga med en polare. Men ikväll återvänder jag med Lillsessan för en extranatt i Paradiset. Behovet enormt.

Sovmorgonskyla. Ungarna lediga och vi har ...

dsc05319 (MMS)

Sovmorgonskyla. Ungarna lediga och vi har sovit ut. Morgonkaffe. Stugan badar i kyla och mannen i skägg,slår igång en brasa. Idag åker vi hem. Vill inte!