livsnjutarkoloni

Vi tog oss ut.

Lät nästipparna kylas och kinderna rosas.










(Fotade med Iphone 4 och appen Hipstamatic )

Jag skriver.

På linjerade papper listar jag upp allt vi ägde i huset. Klockan tickar i bakgrunden och visar på tiden 05:21.

En trappa upp sover mannen med skägg,Lillsessan och Tonårstrollet sen länge. Deras snarkljud letar sig ner till mig.

Själv kunde jag inte somna. Varje gång jag försökte, letade sig minnesbilderna från brandnatten in i skallen och fick blodet att pulsera i marstakt. Så jag lämnade kärlekshavet. Lät nakenfötterna tassa ner för trappan. Dubbelkollade att ytterdörren är låst. Att inga bränder letat sig in i garaget. Jag måste, för att få ner andningen.

Hällde upp en kopp fisljummen kaffe från den oranga kannan och slog mig ner framför vårat tidigare liv, uppradat rum för rum. Listor att lämna in till Försäkringsbolag.

"- Hej, lilla Försäkringsbolag. Här har du vårt liv, uppspaltat i nummerordning. Hur mycket kan vi tänkas få? hur mycket är vårt tidigare liv värt för er?"





Tusentals foton, en gipsavgjutning av min gravida mage då Lillsessan låg däri och så många minnen. Dom listerna stannar innanför pannbenet och är ingenting pengar någonsin kan ersätta. De listerna skrivs inte ner på linjerade papper i hopp om att få en krona eller två för.

Tick tack, tick tack.Klockan visar på 05:45. Värmefläkten brummar och kaffedropparna är kalla när de nu sväljs. Den bittra eftersmaken får mig att rynka på näsan.

"- Meow?"

Pälsingkissen dyker upp och står nu och tittar på mig med frågande blick. Han hoppar upp i mitt knä och trampar med sina tassar innan han rullar ihop sig. Kurret överröstar snarkningarna från övervåningen. Jag låter fingrarna leta sig genom pälsen och ser honom somna fridfullt.

Strumpor. Hur jäkla många strumpor hade vi? en sammanlagd summa på det?

Jag lägger ifrån mig pennan. Gnuggar runt tröttheten i ögonen som svider. Hjärnan har en inre konflikt med sig själv. Försöka sova på nytt? eller inte? äta nåt? eller inte? Jag huttrar till och inser att kroppen bönar efter sömn.

Lyfter upp en tröttkisse och pussar honom på nosen. Han lägger sin framtass på min kind och blundar.

"- Vad säger du lillfis? ska vi lägga oss?"

Lämnar listorna över våra 17 års tillhörigheter. Släcker lampan och dubbelkollar ytterdörr. Jodå, fortfarande låst. Nakenfötterna lämnar det kalla hallgolvet, passerar fönstret och tar sig uppför trapporna. Ett knak letar sig ut när det sista trappsteget trampas på och jag fumlar mig fram i mörkret och fram till kärlekshavet.

Står vid sängkanten och lyssnar på familjens sömnmelodier i mörkret. Känner hur lugnet sprider sig i kroppen.

Hjärnan lämnar listor och töms på tankar. I magen sprider sig solsken och munnen ler när jag kryper ner under täcket. Lägger armen över sessakroppen och låter huvudet vila på kudden.

Kärlek.