8 dagar
Om åtta fjuttiga dagar kommer mannen med skägg hem.
Han den där karln som svepte mitt hjärta för 18 år sedan. Pappan till mina barn. Min bästa vän. Min man.
Den 27:e Oktober åkte han på turné och hjärtat ville inte riktigt pulsera som det skulle i kroppen. Kärlekssmärtan som får en att leta dofter på huvudkudden,somna med hans lampa tänd,för att på något vis låtsas att han ligger bredvid. Nedstämd har jag varit. Saknat famnen. Läpparna. Skratten. Vardagen.
Han har nu spelat 23 utav 29 spelningar och sedan landar han på Arlanda där jag ska hämta med ett fånigt flin på läpparna och gråt i halsen. Laga hjärtat igen. Cirkeln sluten.
En hel jävla månad.
Så många gånger som han har ringt hem och berättat om gig i Madrid,Frankfurt,Grekland,Bulgarien you name it. Och så många gånger som jag velat kasta mig på ett plan och hämta hem honom. Limma ihop familjen. Tvinga honom kvar.
Men samma sekund inser jag hur viktigt detta är. För honom. Att få göra det som får en att brinna. Att få uppleva livet på en lång turné,spela musik och följa hjärtat. Självklart vill jag inte ta ifrån honom det. Jag älskar ju att se honom brinna. Lyckan i ögonen.
Snart.
Tillbaka till familjen. Till en Lillsessa med rullskor på fötterna och tusen ord. Ett Tonårstroll med långa gängliga ben och långa hår. Till en fru som saknar ett bollplank,en älskare,en bästis,sitt syre. Pirret av förväntan går närmast att likna vid en tonårsförälskelse, trots våra 18 år ihop. Ungarna räknar ner dagarna.
Tillsammans.
Åtta dagar.
Åtta!
Vad spännande. Vad spelar din man? Musik antar jag, men vilken sorts musik eftersom han verkar ha många spelningar. :)
Men du, Loch Vostok känns bekant... Inte för att det är min musik alls, men maken gillar metal. ska höra med honom om han hört talas om dem.
Vad är det du skriver för något? Visst sade du på introduktionen att du skrev?
/Nina
Det låter jättespännande. Hoppas du får något utgivet. Vi får följa varandras kamp. :)
Ha en bäst dag du med!
/Nina
aj lajk ditt sätt att skriva! Blir nog fast här efter att ha hittat dig hos Nian.
Trillade in här av en tillfällighet och kunde inte bli annat än berörd när jag läste det där. För mig är 18 år nästan precis en livstid, och att läsa att det inte är tillräckligt med tid för att ta död på sådana känslor känns väldigt... mysig? hoppingivande? Vet inte riktigt vad det är för ord jag söker, men man blir lycklig av att läsa något sådant!