Livet är verkligen en balansgång.

Jag åkte och tittade på Drömhuset. Det som fick mig att blunda för allt med skallen uppkörd bland molnen,där drömmarna hänger. Bilen packades in med en svärmor och tusen förväntningar.

Väl framme på visningen,visade sig Drömhuset vara ett luftslott som med hjälp av kamerans funktion liknade mitt Drömhus. Med en duns landade jag och insåg att gräset inte alls var grönare någon annanstans. Med nyvunnen insikt och måhända smått skadade vingar,vände vi bilen och åkte hem istället.

Hemma fortsatte livet på riktigt.

Förutom jobb,tvätt,disk,hamntag,famntag,klapp och kyss:

En Lillsessa med ett leende bredare än Skåne,på ridskolan.






Köbildning i samhällets pizzeria/minilivs/restaurang.




Kurrande minikisse och en tjockiskatts oändligt kurriga mage.




Sen har jag delat ett dygn och mitt hjärta med mamma,över en bit mat och några glas vin. Pratat oss igenom timmar och dåtid. Känslor och nutid. Läkt varandras själar och sett varandra i ett nytt ljus. Långpromenerat har vi med solstrålar dansandes över höstlöven och jag har alltid älskat min mamma,men nu är den kärleken inborrad i stjärnorna och jag ser ljust på framtiden. En lycka svår att beskriva med endast ett tangentbord framför mig.

Så,jag har landat i verkligheten igen.

Tillbaka.

Hej livet!