Att vara en bra förälder.

Det är en guppig färd,längs en föräldraväg.

Barnet föds och du famlar i mörkret med ett konstant tvivel på att du gör rätt. Vimmelkantigt proppar du hjärnan full med råd om vad man ska,får och absolut inte bör göra. Du ska amma oavsett och du finner dig själv gråtande med en känsla av att vara den uslaste morsan, när bröstmjölken sinar och bebis skriker av hunger. Med tabubelagd skam ger du bebis tillägg trots barnmorskans förmaningar om bör,ska och borde.

Sen växer barnet och du hejjar på och samtidigt undrar du varför inte just ditt barn lärt sig gå,säga mamma eller andra jämförelser i mammagrupperna. Som om du inte räckte riktigt till.

Så kommer dagis och det är med gråten i halsen och hjärtat utslitet som du lämnar din parvel på plats som inte är din famn. Du förväntas komma ihåg extrakläder med fastsydda lappar där barnets namn står skrivet. Med skammen i kroppen glömmer du extrastrumpor & barnet tvingas låna. Mammaångesten bankar på och ropar "du är inte tillräckligt bra,hallå!"

Sedan kommer förskolan och barnet är plötsligt så stort med skolväska och pennfodral. Pusskalaset vid grinden får ske i skymundan,när kompisarna inte ser.
Efter förskolan börjar skolan på riktigt och läxor,gympapåsar,fruktstund och klassfester följer. Det ska vara Hem & Skola,du bör vara klassförälder och baka hembakt till kompislek efter skolan. Det ska pysslas tills du kräks på toarullar och glasspinnar. Du missar en läxuppgift och påminns att lämna peng till klasskassan med svettdroppar på pannan.
Det kommer syskon med tillhörande syskonbråk och nya sömnlösa nätter. Då läxor kombineras med amning & flaskmat. Med syskon som ärver kläder,men ändå behandlas som en ny person. Med tröttpåsar under ögonen under skolans vårfest,julfest,sommarfest och föräldramöten. Du förundras över andra föräldrar som lyckas se pigga,fräscha och glada ut. Med modekläder och pysselgener. Med barnaskara och Hem & Skola. Du undrar lite lätt hur de klarar att vara så bra,när du själv lämnar på skolan med tröttruffs och glömda böcker.

Nånstans där emellan kommer trotsen,som landar hos de flesta barn. Där testas ditt tålamod om och om igen. Smällande dörrar och stampande golv. Tjatande mun och stökiga rum. På samma gång försöker du överösa med kärlek och finnas där,konstant. Det köps säsongkläder tills plånboken skriker stopp. Det är gummistövlar och gympaskor,sandaler och vintermössor. Glömda namnlappar och spårlöst försvunna vantar. 

Så följer klassfester och skoldisco. Fråga chans och pinsamma morsan. Tonårsfinnar och läxor. Mobbing och utvecklingssamtal. Utredningar och en lapp med bokstavskombination. Ett barn som visar sig ha mer behov än vissa andra. Läkarsamtal och medicin. Skolskjuts och fredagsmys i soffhörnet. Även om Fredagsmyset mer och mer sker på varsitt håll när barnet fyllt Tonåring. Läxtjat och betygsjakt. Semestrar och solsalta bad.

Och man kämpar sig blodig och hoppas det räcker. Att man kanske inte är den bästa mamman,men tillräckligt bra för sitt barn. Det här barnet. Att man försöker. Gör så gott man kan. Att trots avsaknad av pysselgen och bullmammebak,så bjuds det på kramar och ett lyssnande öra. Att man duger.

Och då inser man att det är just så. Att det är okej att duga. Att ingen är bättre än du på att vara just du. Att du inte är så dum iallafall.

Jo.

Jag är nog en bra förälder ändå.