Vaknade med en längtan imorse.

Målade naglarna omsorgsfullt godisfärgade,klädde mig i matchande färgglada kläder och tog den kalla "hej,jag åker till stan nu"-jackan,istället för den praktiskt varma "över rumpan"-jackan som fungerar utmärkt på landet. Silvriga ringar i öronen och en handväska tjusigt slängd över axeln.

Tog en Afternoontea på Clarion Hotel Gillet i Uppsala med en älskad lillasyster. Över bordet diskuterades alltifrån kk,relationer och barn till politik och SD,medan munnarna mumsade på läckerheter för ynka 50 kronor.

Sedan min längtan mig till skrivarkursen jag anmält mig till. "Skrivarkurs för och om kvinnor",på Vuxenskolan. Smått försenad och med andan i halsen letade jag mig nervöst fram till rätt lokal. Två andetag och sedan klev jag in.

Väl där upptäckte jag,efter en snabb huvudräkning att jag var den enda i kurslokalen under 60.

Vi presenterade oss för varandra och alla fick en chans att lyfta fram vad varje person tänkt att skriva om. Vem man tänkt skriva om. Vilken kvinna skulle jag välja att skriva om?

Jag kom att tänka på mig själv,på min mamma och min mormor. Jag tänkte på frasen "Mamma är lik sin mamma" och kom på det.

Det finns många sätt,egenskaper & egenheter som kan gå i arv från en mor till en dotter. Det kan även finnas ageranden som går i arv.

Tänk er scenariot att en dotter utsätts för något och en mamma inte agerar. Tänk er då att den mamman som när hon var en liten dotter även hon utsattes för liknande saker där hennes mamma inte agerat,utan lagt locket på.

Frågan är då: Har mormodern i frågan i sin tur utsatts för något som barn? kanske fler av den kvinnliga delen utav släkten längre tillbaka? hur tänker då den första dottern när hon i sin tur får en dotter? är hon då nyckeln till att bryta ledet? ramlar hon per automatik in i samma led? har det funnits tidigare kvinnliga släktingar som blivit utsatta,men ändå reagerat?

Vi tog en fikapaus där jag blev kallad gruppens ungdom. Inte dumt att få höra några månader innan 37-årsdagen!

När vi sade hejdå och jag var påväg tillbaka till bilen ringde jag mannen med skägg. Jag beklagade mig över att alla var så gamla i gruppen. Klurade på om jag verkligen ville vara kvar i en skrivarkurs bland skruttiga tanter med skrivarlust.

Men såhär ett par minuter innan läggdags när tankarna lagt sig,vill idéerna till skrivprojektet inte lämna min sida. Kanske är det just i ett rum fullt av sprudlande skruttiga damer,jag ska vara? kanske är det just här jag skriva om något att lämna efter mig. Att ge min egen dotter den dag jag inte längre ses som ungdom?

Känslan är svindlande och nästan poetisk.

Den dagen jag blivit en skrutta,ska jag lämna en bit skriven historia till min dotter att få ta del av.

Fy fan vad bra!

Amen!