Orken.

Vart jag tog den ifrån vet jag inte riktigt,men efter att ha lagat mat,dukat undan och svept en halv kopp kaffe i brådrasket så var det ridskor och ridbyxor på och sen iväg på ridskola.

På vägen dit poppades det Rammstein i högtalarna och de som mötte oss i trafiken hade sett en tröttismamma med såsfläckar på tröjan och en gäspande Lillsessa,unisont nicka våra huvuden i takt.

Väl framme var det ridhjälm på och ett hastigt köp av en GB-sandwich som avnjöts i kvällssolen strax innan kursstart. Sedan satt jag där. Såg en Lillsessa med jordens största leende på läpparna,rida barbacka som om hon hade fötts på hästryggen. Själv frös jag mest. Och gäspade. Och kände mig smått ensam där bland hästmammorna med käcka ridbyxor på.

Visst möttes min mammablick deras nångång. Då log de lite sådär "hej,vi känner inte dig & har ingen större lust att göra det heller,men eftersom att våra barn går i samma grupp kan vi bjuda på ett smil." Lite så.

Så jag ler tillbaka och lägger till med en stilla nickning. Kan väl inte påstå att jag hade så mycket att säga. Satt mest där på min halva utav bänken,med blicken fäst på småsessor som med hästarna gick runt,runt. Lyssnade lite på mammornas prat om hästar och den där grannen de alla tydligen kände till.

Hon blev till sist klar,Lillsessan. Mina fingrar hade nästan tappat känseln och nästippen lyste ilsket rött. Vi åkte till macken. Köpte varm choklad och kanelgifflar. Firade lite kanelbullens dag sådär på en gång.

Vidare ut till sommarstugan där väskan hade glömts sen sist. Hämtade den och sedan hem. In med Lillsessa,skynda ner henne isäng. Gå genom post,plocka in tvätt i maskin och mata katterna.

Snart får jag göra kväll.

Orken tryter...