Att lyssna.

Man möljer på hela dagen med saker som "ska" och "måste" göras. Lyssnar utåt på behov och tar ansvar. Beter sig vuxet åt.

När klockan ringer klockan 06 till exempel. Inte fan masar jag mig upp med dimmig blick i kolsvart mörker för att jag vill. Fick jag själv bestämma så skulle ingen dag börja före nio. Men jag ser till behovet av att mina barn ska slippa komma försent till skolan,utan frukost i magen.

Sen handlas det direkt efter att barnen skjutsats till skolan,för att behovet är att mat ska lagas på jobbet,mjölken är slut och om det inte handlas så serveras ingen kvällsmat. Detta trots att hela jaget skulle vilja kasta sig ner på golvet inne på City Gross och skrika:"jag vill iiiinte,stoppa tillbaka mig i sängen!" Vilket jag inte gör förståss. Jag handlar med tröttpåsar på kinderna och med mössan nerdragen över öronen,för att dölja morgonruffset som inte hann kammas imorse. Gnolar på låtar i skallen och följer inköpslistan hyffsat bra.

Sen rullar dagen på. Med disk,plock,jobb,hämta dotter,kompislek,mata katt,jobb,hejdå kompis,matlagning,dotter på aktivitet,disk,kasta i sig mat,disk,hämta dotter,hämta son,hem,läxläsning,provpluggning,godnatttjata,tvättvikning,tjata mer,telefonprat.

Och sen.

Jag hör en röst som stampar med fötter och skriker. Vänder blicken inåt och lyssnar. Vem är det nu som vill mig något. Då hör jag. Det är ju mitt inre jag som vill höras. Jag stannar upp och lyssnar inåt,tar mig tid.

"- Nu är det fanimig min tur. Nu är det jag som är viktig här,hör jag det? kliv ner från tvätthögen genast!"

Och jag gör som jag säger. Kliver av tvätthögen och skiter fullständigt i att oboykopparna från kvällsfikat står odiskade i diskhon.
Jag plockar upp en pälsboll med fyra ben och kurrande mage. Borrar in näsan i pälsen och andas. Han doftar jord och skog. Vi står där bland tvättberg och kalkfläckig badkarskran och bara är.
Sen river jag av mig strumporna. Låter fötterna känna trägolvet när jag vandrar från badrum och in i köket. Häller upp en kopp kaffe,plockar fram en snickers och lutar ryggen mot köksbänken. Begrundar flugorna i fönstret,hör vinden pina utanför. Bara är. Laddar mammabatterierna med egoenergi,inför morgondagens ringsignal klockan 06.

Att lyssna är viktigt. Inte minst inombords.

Jag måste bli bättre på det.

Amen