En drömLördag.

Med skallen bland molnen mellan bokande av Lillsessalek och skjutsande av Tonårstroll till tv-spelspolare därute i skogen. Fantiserat har jag gjort precis hela dagen. Om eventualiteter som får hjärtat att ta glädjeskutt. Det där tänk om-tänket.

Jag har hittat ett hus. Eller nä,inte bara ett hus. Det är alldeles för fint för att kallas något så enkelt som ett hus. Jag vill nog kalla det ett drömhus.

En lila kåk med vita knutar. Lila,min favoritfärg! men det stoppar inte där.

Med korta promenadsteg till vattnet. Med författarutrymme och plats för ateljé. En ateljé! i ateljén får jag plötsligt oanade talanger och varvar skrivandet med måleri. Kanske teaterkurser? en gigantisk trädgård med äppelträd och ett kök med vedspis och bakugn. Med trägolv och fantastisk utsikt. Med hästbox i ladan och möjligheter.

Fantastiska möjligheter.

Kanske en installerad studio för en musikmake med skägg? I fantasin sitter jag i fönstret,med utsikt över vattnet och skriver bestsellers och filmmanus. Kanske sippar jag på ett glas vin,medan vårsolen glittrar över vattnet? ja,klart jag sippar på vinet i fantasin. I verkligheten dricker jag vinet,men i fantasin sippas det sådär poetiskt. Kanske med lillfingret mot himlen. Ja,det gör jag.

På kvällarna tar vi promenad ner till vattnet. Salta vindar ger oss rosa nästippar och vi metar och pratar om livet.

Tonårstrollet kan bo i den inredda ministugan på tomten. Med eget kök och plats för vänner. Sin privata oas,långt bort från jobbiga lillsyrran men ändå nära mamma och pappa när viljan pockar på.

I den gamla stallboxen kan man inreda festlokal och saloon. För vänner på besök.

I verkligheten torkar jag målarfärg efter småsessors målarfest, plockar kattkringla för tionde gången idag,tvättar,diskar,plockar och kan inte sluta prata om drömhuset. Med syrran som ringer från stan, med maken som pausar studioarbete för tacobuffé med familjen,med svärmor över kaffekopparna,med svägerskan och svågern. Försöker liksom sälja in idén om ett drömhus,utan att ens ha besökt det. Bara sett det på bild.

Så säger maken de magiska orden.

"- Hur mycket ska dom ha för det?"

Och jag berättar och hör mig själv säga det. "- Tre miljoner". Ouch, reality check.

Jag vet. Vi har inga tre miljoner. Vi har ett hem och vi har en sommarstuga. Vi har redan lån som betalas varje månad. Vi har matscheman,bilkostnader.aktiviteter och barn som växer och kostar pengar. Ja,jag vet allt det där.

Men vi snackar liksom inte om vilket hus som helst. Vi snackar drömhus. ett hus i LILA.

Så jag tänker gå på visningen imorgon. Gå runt där med skallen bland molnen och åtminstone låtsas en smula. Att det är jag som ska bo där och ingen annan. Jag och familjen. Vi. Vet inte vad det gör mig till. Någon som lever på hoppet eller någon med ett vridet självskadebegär.

Men jag måste se huset. Måste stå i trädgården, i farstun, vid fönstret. Måste.

Och vem vet.

Kanske sitter jag med huvudet bland molnen i en lilamålad drömkåk i framtiden?

Kanske...